Nordkorea-frågan

Om det nu är så att Nordkorea faktiskt sprängde en atombomb natten mot den 9 oktober 2006 så finns det all anledning att för alla och envar att begrunda situationen noggrant.

Kärnvapen i händerna på en enväldig diktator som låter sin befolkning svälta och som dessutom verkar vara paranoid gentemot alla är ingen lek.

Som sagt, ponera att bomben var äkta, vad händer nu? Ledare runt om i världen sätter pannor i djupa veck och säger aja baja, usch fy och så där får man inte göra osv osv. En massa jävla ordbajs. Nordkorea med sin ledare spetsen hånler ju bara åt alltihopa och får precis den uppmärksamhet de vill ha.

Och vad ska FN göra? Kim Jong II vet ju att de är i stort sett så isolerade ett land någonsin kan bli och han vet samtidigt att FN och andra givarorgansiationer aldrig kommer att överge den humanitära hjälpen. Så vad har han att frukta? Inte ett jävla smack egentligen.

När ska man intervernera ett land och avsätta en diktator? Här måste Kina, Ryssland och USA sluta sig samman. För att spränga en atombomb långt ned i underjorden är en sak, att sedan få den att explodera med hjälp av en långdistansrobot är en helt annan sak. Och framförallt en så liten bomb som nu ska detonerat. Men någonstans ska man sätta stopp. Frågan är väl bara när USA anser att gränsen är nådd.

Sedan ska man väl ta bomben med en nypa salt. Den var liten, nästan för liten för att vara verklig. Gruvarbetarna i Kiruna skulle, om de nu ville, garanterat kunna ordna en smäll av samma dignitet. Kim Jong II har allt att vinna på att ge sken att kunna smälla av en riktigt bomb.

Det ligger en hund begraven här.