Mordet på 8 åriga Mattias

Tragiskt, fruktansvärt, avskyvärt....vet ej vilka ord man ska använda. Orden räcker inte till.

Psykvården, eller den så kallade psykvården, ger man inte mycket för.

Vad ska man göra? Va fan kan jag göra? I realiteten, nada, ingenting, noll. För vem fan läser detta, nobody, ingen, noll personer. Det är ingen makthavare som fattar luren och ringer mig och frågar, "Du Erik, hur skulle du vilja att detta fungerar? Kan du hjälpa mig att hitta en lösning på detta problem som kan accepteras av i vart fall en majoritet."

Jag känner ett innerligt djupt hat gentemot den person som utförde denna bestialiska handling. Sjuk eller ej. Spelar ingen roll. Han var i vart fall så frisk att han insåg han var tvungen att fly från platsen. Är man så frisk är det bara att spärra in och kasta bort nyckeln.

Sedan kan man ju undra hur psykvården fungerar. Hur kan man släppa ut en person i samhället som riskerar att bli en tickande bomb om personen ifråga inte tar sin medicin. I min värld är denna person banne mig inte färdigbehandlad. En person som måste medicineras för både sitt eget bästa och andras säkerhet måste ha daglig vård och strikt och kontrollerad uppföljning. Hur kan man ge den sjuke uppgiften att se till att han själv inte blir en mördare.

Personen må ha rätt att leva - men inte på andras beskostnad.

Jag kan i dessa stunder förstå dödstraffsanhängarna.