Shaking Baby Syndrom

Det finns inga som helst ursäkter, det finns inga som helst bortförklaringar till att man ger sig på sitt barn på sådant sätt att man skadar dem. Hur jävlig än livet ter sig och hur jävlig dag man haft.

Det skulle inte förvåna mig om de som skakar sina barn (varför just skaka förresten??!) också är de som inte har långt bort till våld när de druckit. Inte ofta, men ändå.

Och som sagt, varför just skaka ungen? Varför inte när man ändå håller ge sin månadsgamla baby en rungande örfil för att han skriker. Som denna "Ola" som redan efter en timmes vyschande misshandlar sitt barn. Han vet nog inte ens vad som var fram och bak på ett baby än mindre att babys har en tendens att vara lite motvals när det inte passar. Herregud.

Jag är dock av den övertygelsen att ett stadigt tag i nackskinnet eller "vingebenet" som min mormor sa, inte på något sätt är skadligt för barnet. Det är avgrundsdjup skillnad på misshandel och fostran.

Men elittyckarna som aldrig skulle drömma om att ställa krav på sina egna barn och som fortfarande lever i den fria fostrans efterdyningar förfasas och tycker inte man fysiskt ska ta i ens barn i fostrande syfte. De är ofta deras ungar som är bostadsområdets skräck. Jag vet ett par exempel så här på rak arm.

Men även om man bryskt kan föra in den lilla gynnaren på rummet så skulle man aldrig, aldrig gå över någon gräns. Och jag har ett mycket hett humör. Hur skulle man vilja skada sitt barn, det är så främmande att man saknar ord för det och vilken avsky jag personligen känner mot de mammar och pappor som faktiskt är så okontrollerade att de faktiskt slår.

Tankar i affekt är en sak och inget att må dåligt av. Det är handlingen som räknas.