Sverigedemokraternas framgångar

Läser gång på gång i media att folk är så förvånade att Sverigedemokraterna haft valframgångar. Proffstyckare, politiker, många journalister och andra eliter som får den stora äran att uttala sig i den etablerade pressen kliar sig i skallen och ställer storögt och samstämt frågan;

-Hur i helvete kunde det gå så här?

Det som gör mig förvånad är hur dessa förståsigpåare kan vara förvånade. Det finns många förklaringar och teorier. Jag tror ingen förklaring är helt rätt. Det är komplext. Mången gång så tror jag att det kanske beror på att alla politiker inte lever i de områden där invandrare bor. De vill se ett samhälle där den infödde svensken lever i full harmoni med de nya svenskarna som de senaste 10-20 åren har anlänt i 100.000-tal. Man fokuserar totalt på de vad förståsigpåarna menar är "fördelar" med ett mångkulturellt samhälle och sopar problemen under mattan i tron att "det man inte ser ser, det finns inte".

Jag tror problem är djupare än så. Jag tror det har med svensken som person att göra. Jag undrar många gånger om svensken verkligen vill ha öppna gränser och en ytterst generös flyktingpolitik. Att inte våga ta upp den frågan är att göda Sverigedemokraternas framgångar.

Jag, till skillnad mot mången av mina partikollegor välkomnar Sverigedemokaraterna till den offenliga politiska arenan. De ska inte sitta oemotsagda i smutsiga källarlokaler. Ute i ljuset är det svårare att sprida "irrläror" och froda rykten. Och man utsätter sig även för mediadrevet. Vilket jag inte tror de riktigt är förberedda på.

Jag ser heller inget fel i om man från de etablerade partierna faktiskt lyckas få dem att städa sin agenda och städa bland sina medlemmar. Tror samtidigt att det finns flera äkta och övertygade rasister i t.ex socialdemokraterna än vad det finns medlemmar i Sverigedemokraterna. Så man ska inte kasta sten i glashus. Gäller även Alliansens partier.