Christer Fuglesang i rymden

Att en svensk nu är i rymden är stort. Hur stort ska jag här beskriva.

Undertecknad är världens mest morgontrötta person. Har alltid vart det och lär väl så förbli. Har hört att det blir bättre när man blir ännu äldre. Så hoppet finns kvar. Att vara morgontrött av min kaliber är....jobbigt. Man vaknar ju varje dag.

Å andra sidan är jag kvällspigg. Men nog om det. Nu var det Fuglesangs rymdäventyr det gällde och hur stort det är. Med min utläggning om morgontrötthet färskt i minnet så är det också så att när jag väl har somnat så sover jag. Och jag skulla aldrig drömma om att kliva upp mitt i natten för att göra något viktigt eller se något viktigt. Typ idrottsevenemang eller liknande. Aldrig någonsin. Inte en chans.

Det som fått upp mig ur sängen, dvs jag har tvingats upp mitt i natten, hitentills är följande:

1. Dotterns födelse.
2. Sonens födelse.
3. Christer Fuglesands start. Jag satte klockan för att kliva upp och se starten.

Det är stort......mycket stort. De som känner mig...förstår hur stort det är.

Och till alla tillbakasträvande personer som anser att det är fullkomligt idiotiskt att skicka upp personer i rymden pga att det svälter barn i Afrika. Barnen i Afrika svälter inte pga av detta. Utan av helt andra orsaker som beror på mycket mera jordnära problem.

Låt oss utforska rymden och satsa mera på det. De spinnoffeffekter man erhåller av rymdforskningen är till gagn för hela mänskligheten i det långa loppet.

Jag är stol över att vara svensk och att det finns svenskar som är av "det rätta virket".