Politiker ska drabbas av sina beslut.

En politiker i landsting, kommuner och framförallt riksdagen och regering ska drabbas av sina egna beslut. Att sitta i regering och riksdags är ett hedersuppdrag och man ska inte kunna bli rik på det under den tiden man sitter. Perioderna ska även begränsas så att man inte ska kunna sitta hela livet i riksdagen. En statsminister ska inte kunna sitta längre än 2 mandatperioder utan en mellanperiod. Sedan ska det bli närvaroplikt i plenisalen på ett annat sätt än idag. Riksdagsmännens arbete ska granskas än mer och dess närvaro och arbete ska offentligt diareföras på nätet. Byråkratin ska ses över så att en vald riksdagsledamot blir produktiv på en gång och inte drunknar i pappersarbete.

Höj 4% spärren så vi inte kan få småpartier med så stor makt som exempelvis miljöpartiet har idag. Vågmästarrollen måste bort. Den är totalt odemokratisk.

Om exempelvis en sjuksköterska väljs in i riksdagen ska denne följa det löneavtal som sjuksköterskorna har osv. Pengar korrumperar och man glömmer sida ideal - allt från röd/grön till blå.

Det är demokrati.

I Tsunamikatastrofens kölvatten.

Att man inte kan räkna med exakt samma hjälp från svenska myndigheter när man befinner sig på andra sidan jordklotet kanske är något man får räkna med. Men man ska i alla fall kunna räkna med att OM något händer så finns det folk hemma som drar igång hjulen.

Men det som hände i Sverige dagarna efter flodvågen är en skandal av stora mått. Den flathet och beslutsvånda som uppvisades av vissa personer och myndigheter var katastrofal. Dessa personer är högt avlönade av oss skattebetalare och de fick betalt för att göra - ingenting.

Jag är personligt drabbad av katastrofen då min närmaste arbetskamrat och hennes dotter dog den där dagen. Jag har läst spaltkilometer i tidningar och på nätet om händelsen och det som slår igenom gång på gång är den vanmakt de drabbade kände på plats. Först av händelsen som sådan, men sedan gång på gång på gång.....i sina kontaker med svenska myndigheter (när de väl kom dig) men också hemma igen i Sverige.

Visst, blinda hönor hittar korn ibland så jag säger inte att allt är ett misslyckande men mestadels.

Detta måste få efterräkningar. Om jag hade fått bestämma hade jag sparkat utrikesministern (vilken nolla säger jag bara), samt ambassadören i Thailand (man tar inte semester som han gjorde - gör man det så är man inte lämpad) sedan hade chefen för Socialstyrelsen fått gå som dröjde med beslut om att skicka läkarhjälp och ville kalla hem läkare på plats.

Men som vanligt så är det en satans svågerpolitik inom alla partier så ingen kommer göra ett smack åt detta.

Tro mig, jag vet!

Slutar aldrig att förvånas över extremfeministerna på vänsterkanten.

Nu har politikern och tillika riksdagsledamoten Karin Svensson Smith (ja, ni vet hon som inte riktigt vet vilket parti hon tillhör) tänkt till igen. Enligt en artikel i Aftonbladet så anser hon att den kvinnliga trafikdöden en del av mäns strukturella våld mot kvinnan.
"- Bilen är männens mest dödliga vapen" säger hon.

Det är fan att man tar sig för pannan. Vad är det hon säger egentligen? Tänk efter noga. Denna person sitter alltså i Sveriges högst beslutande organ. Jag undrar lika mycket hur hennes dolda agenda är gentemot män är som jag undrar om hur den dolda agendan ser ur hos Sverigedemokraterna när det gäller flyktingar. Det luktar illa...i båda fallen.

http://www.aftonbladet.se/vss/bil/story/0,2789,657444,00.html

Sedan vad gäller siffrorna som publiceras i tidningen som kommer från NTF - de är ju inte direkt glasklara. Det framgår inte hur många km män kör vs. kvinnor i Sverige utan endast nåot mått som kallas per körsträcka.